7 timmars väntan i regn och rusk. Att sitta där längst fram lutandes mot staketet med plastpåsar under rumpan, ett paraply över huvudet och ätandes på chips och det bästa av allt, en te i handen. Det var så jävla värt det. Att stå längst fram när dom, Berra och Fimpen, står på scen och köttar med musik. Att bli inklämd mellan publiktrycket och staketet. Att fånga en tröja när Fiona kastar ut två. Att få en kram av Fiona. Men det bästa av allt, att vara där med Rebecca ❤.